idag e de min och älsklings 5års dag. redan fem år. vi har hunnit med mkt. flyttat 3 gånger, fått tre barn, haft två hundar, förlovat och gift oss. här e de full rulle hela tiden. ett kaos, men ett underbart kaos! =)

älskar dig jimmy. massor! ♥

jimmy har lagt sig, william ligger på sin matta och mamma e med isac och adrian.
mamma e här igen. vet inte va de e med mig, men sover knappt, hur trött jag än e så går de bara inte. ligger i sängen hur länge som helst men kan inte sova. aptiten e borta. brukade alltid kunna sova en stund när grabbarna vilar på dagen men inte ens de går längre, vilket e konstigt me tanke på att jag sover 2-3 timmar per natt, gjort nu snart en vecka, men de går bara inte. de e så jobbigt att gå upp på morgonen, vill bara dra täcket över huvudet igen, men vet att den möjligheten finns inte.

vet att du vill att jag ska prata med dig, och jag vill, tro mig. men jag vet inte vad jag ska säga, vet inte va de e. eller de e väl allt som har hänt kanske, jag vet inte, men ingenting som ligger högst upp. och att jag inte kan prata gör de mkt svårare, för allt som jag har inom mig kommer inte ut. och att jag inte vet va de e, om de e nr 1 nr 2 eller nr 3 eller en blandning av allt som jag försökt hålla tillbaka, de börjar kanske komma upp till ytan. på dagarna så finns de inte mkt tid till att tänka igenom och bearbeta de som behövs, vilket innebär att de skjuts undan. men nu kanske de inte går längre. magen e helt paj oxå känns de som. ständig värk.

men jag försöker att inte låta de påverka andra. då visar jag hellre en glad sida utåt så länge de går. men de känns inte som de går så mkt länge till. men jag försöker.

igår bjöd kvällen på bio med michelle mia och kim.
paranormal activity stog på schemat. hua.
den va inte läskig så att man blev rädd på samma sätt som en blodid skräckis med massa blod utan överrasknings skräck eller hur man ska säga de.
men jag e väldigt glad att vi inte har några trappor i huset iaf. då hade dom blivit bannlysta.

idag vet jag inte riktigt va som händer. blir nog lugnt. regn och söndag. kan nog inte bli så mkt annat då.
magen e inte som den ska heller. haft ont nu i flera dagar.. men men, de ska väl kännas att man lever säger dom som vet.
ska se sen ikväll om jag får tid att lägga upp lite kort, va ett tag sen nu. om jag bara kommer ihåg att be jimmy lägga över dom från kameran. bättre att han får göra de, hans lilla leksak =)

en liten flicka föddes till denna värld, så liten och skör.
hon kände genast igen den första doften hon kände, mamma. men de där fanns även en annan doft, en annan person med en röst så bekant. den personen är jag nyfken på. tog inte lång stund innan doften och rösten blev starkare, låg nu i hans famn- min pappa.

tiden gick och flickan blev snabbt "pappas flicka". pappas lilla ögonsten. pappa gjorde allt för sin lilla flicka. och flickan ser sin pappa som sin trygghet. en stor varm famn att krypa ihop i.

massa glädje fanns det mellan far och dotter. han hjälpte henne att lära sig cykla, och var där efter upprepade gånger av skrapsår efter fall med cykeln, men sin stora varma famn.

tiden gick ännu, och flickan började bli stor, med glädjen och kärleken bestod.
flickans värld var som den alltid varit, men skulle snart förändras, men än visste hon inget.

flickan va och hälsade på släktingar med sin morfar över midsommar. när hon kommer hem så har pappan bandage över hela armen. -"varför" frågan flickan.
"pappa snubblade när han skulle bära undan tallrikarna när vi hade ätit mat, och skar sig".
okej, var väl inget mer me de. men pappan hade inte snubblat, han hade skurit sig, när han förändrades till den "andra" personen. tablett personen.

flickan och föräldrarna flyttade, mamma och pappa gifte om sig. flickan var glad.
nu skulle hon få vara nära den stora varma famnen hela tiden om hon behövde, sin trygghet, sin pappa.

men världen skulle snart förändras för flickan, helt plötsligt så hör hon hur mamma och pappa bråkar, och pappa låter konstig. va e de som e fel? han skulle ju ta sin natt medicin och gå och sova. varför sover han inte?
på dagen tänkte hon inte så mycket på de, men kvällen kom och samma sak hände igen.
och nästa kväll och nästa kväll.


till slut så upptäckte hon att hon helt plötsligt levde i en värld som hon inte alls kände igen. vad hade hänt med hennes pappa? vart hade den stora varma famnen tagit vägen? vart var hennes trygghet?
tryggheten hade förvandlats till en oigenkänlig person, en elak person, en full person, en person som hon inte alls tyckte om. när hade detta hänt? hur hade hon missat det?

kvällarna blev värre och värre. pappan började nu skada sig själv. ett rop på uppmärksamhet. den uppmärksamheten som han hela tiden fick, varför märkte han inte de?? han fick den uppmärksamhet som han bad om, men var ändå inte nöjd. va e de som e fel?

in och ut på psyket för självmordsförsök. va e de som händer? var e min pappa? varför gör han såhär? han som står framför mig ser precis ut som min pappa, men det e en främling. vem e han? hur kom han hit?

flickan mådde extremt dåligt, åt inte som hon skulle, vakna nätter av bråk,tårar,förtvivlan.

mamman och flickan orkade till slut inte med allt längre. flickan hade träffat en underbar person, som blev hennes räddning. hon flyttade till honom och försökte tvinga sig själv att må bättre, att försöka se allt ur ett annat perspektiv, nu när hon längre inte levde i de.

men de lugnade sig inte. pappan blev helt förstörd när han nu var själv. han förstod inte va han hade gjort. hur kunde han inte förstå hur mycke han sårat?

tiden gick igen och pappan gifte om sig. han verkade lycklig. flickan hoppades att hon äntligen skulle få tillbaka sin pappa. han verkade vara som han skulle. eller till en början. hon lugnade sig lite och försökte glömma de som varit, för stunden.

men en morgon.. kom samtalet som hon innerst inne visste skulle komma, men inte så här tidigt.
-Sahra, pappa e död.. Han har tagit sitt liv..Han e borta.

orden ekade i huvudet länge innan hon fattade va som sas. hon var som i en dimma, i en annan värld. när hon till slut förstod vad som hänt föll hon ihop på golvet.

varför? va e de som händer? hur blev de såhär, när. var hur? hur kan en person man bor med, som man älskar så, förändras så extremt framför ögonen utan att man märker nått?

nu var den stora varma famnen borta, tryggheten som den lilla flickan alltid litat på, borta.

6 januari 2007 försvann nu från mig. smärtan e fortfarande lika stor.
men egentligen så försvann du mycket tidigare, du blev en person jag inte kände igen, en främlig så många år innan. men innerst inne så va du min pappa. min varma famn, min trygghet.

Älskar dig pappa, så oerhört mycket. önskar så att du vore här.
"there´s no beginning, there´ll be no end, cause on my love, you can depend"