jimmy har lagt sig, william ligger på sin matta och mamma e med isac och adrian.
mamma e här igen. vet inte va de e med mig, men sover knappt, hur trött jag än e så går de bara inte. ligger i sängen hur länge som helst men kan inte sova. aptiten e borta. brukade alltid kunna sova en stund när grabbarna vilar på dagen men inte ens de går längre, vilket e konstigt me tanke på att jag sover 2-3 timmar per natt, gjort nu snart en vecka, men de går bara inte. de e så jobbigt att gå upp på morgonen, vill bara dra täcket över huvudet igen, men vet att den möjligheten finns inte.

vet att du vill att jag ska prata med dig, och jag vill, tro mig. men jag vet inte vad jag ska säga, vet inte va de e. eller de e väl allt som har hänt kanske, jag vet inte, men ingenting som ligger högst upp. och att jag inte kan prata gör de mkt svårare, för allt som jag har inom mig kommer inte ut. och att jag inte vet va de e, om de e nr 1 nr 2 eller nr 3 eller en blandning av allt som jag försökt hålla tillbaka, de börjar kanske komma upp till ytan. på dagarna så finns de inte mkt tid till att tänka igenom och bearbeta de som behövs, vilket innebär att de skjuts undan. men nu kanske de inte går längre. magen e helt paj oxå känns de som. ständig värk.

men jag försöker att inte låta de påverka andra. då visar jag hellre en glad sida utåt så länge de går. men de känns inte som de går så mkt länge till. men jag försöker.